Lite att tänka på...

Då jag jobbade ett år på ett högstadie efter att jag tagit studenten så reagerade jag på hur fult eleverna talade med varandra och med lärarna. Typ alla svor hela tiden och vittu var vartannat ord man hörde i korridorerna.

 

I början på sommaren mördades en 15-årig flicka i Stockholm av en pojke som var hennes kompis. Av någon orsak har jag följt med det här fallet hela sommaren, och rättegången tog slut förra veckan. Det här fallet är unikt på många sätt och har fått stor uppmärksamhet i svensk media, jag tycker att det är lite lustigt att det inte skrivits någonting om detta i Finland trots att detta fall som sagt är väldigt unikt och annorlunda än många andra mord.

 

Grejen är alltså den, att flickan mördades av en kille som hörde till hennes kompisgäng. Killen hade varit tillsammans med en annan tjej i typ två år, och på senaste tiden hade det varit lite struligt mellan de två. Många av kompisarna till paret har vittnat om att flickan hade ett stort maktbegär och tog ut det över pojken genom att till exempel välja vem han skulle umgås med och så vidare. Han hade slutat att umgås med sina gamla kompisar och hängde bara med denhär tjejen. På vappen hade han i alla fall på en fest snabbt gett en puss åt denhär flickan som han senare mördade. Då hans flickvän fick reda på detta två veckor senare i skolan blev hon så arg att hon slog ut en tand på killen i skolkorridoren och hon fick en ångestattack och fick sökas av sina föräldrar. Redan då borde man kanske ha reagerat på hennes humör tycker jag.

 

I alla fall så verkade hon inte komma över denhär ”otroheten” som hon kallade den, utan kom på att det enda sättet för killen att gottgöra det han gjort är att mörda den andra flickan (hon som han pussat). Om han inte gör det, kommer hon att lämna honom.

 

I förundersökningen för mordutredningen har man publicerat SMS och konversationer på MSN där tjejen uppmanar killen att mörda flickan. I ett SMS skriver hon till exempel ”Jag klarar inte av att sitta här typ tre säten bort från henne på tunnelbanan. Hon skall dö.” Pojken vill inte döda henne, och vädjar många gånger om att slippa göra det här. I ett SMS skriver han typ att han inte klarar av att göra det här och han frågar om han inte kan få bevisa sin kärlek på ett annat sätt, men det går inte för sig för flickan. Det som är det mest skrämmande är att vi nu talar om en 15- och en 16-åring. Vet så unga personer ens vad kärlek är?

 

Till sist går det alltså så långt att killen faktiskt mördar denhär andra flickan. Polisen tar både pojken och flickan, och förra veckan fälldes pojken för mord och flickan för anstiftan till mord.

 

Det som gör det här fallet så unikt är många faktorer: För det första det, att det handlar om så unga människor, och för det andra att denhär flickan fälldes för anstiftan till mord. I Sverige har endast fem personer inom de senaste 20 åren fällts för anstiftan till mord, en av dem är Helge Fossmo som var den här pastorn i Knutby mordet som alla säkert kommer ihåg. Att en 15-årig flicka begått samma brott som honom ger kalla kårar längs med ryggen. Brottet anstiftan till mord döms i Sverige lika hårt som själva mordet. (Jag vet inte hur det är med anstiftan till mord i Finland, hur ofta någon har dömts till det eller hur hårt man döms.)

 

Den tredje faktorn som gör att detta är ett unikt fall är att bevisningsmaterialet till stor del är SMS, MSN- och Facebookkonversationer. Detta hade ju inte varit möjligt för typ 15 år sedan. Det är skrämmande vad människor skriver till varandra nuförtiden just i SMS och så vidare, och det verkar som att alla inte förstår att det som du nu skriver elektroniskt finns alltid kvar någonstans, eller kan kanske återskapas och sedan i värsta fall användas emot dig.

 

Då jag i början talade om hur fult ungdomar talar med varandra så vill jag ta ett exempel ur de SMS som skickats mellan flickan och pojken och som publicerats i samband med förundersökningsmaterialet.

Flickan: ”Vi leker här en skitrolig lekhär”

Pojken: ”Okej, va kul då. Vilken lek då?”

Flickan: ”Man ska ta på varandras könsorgan och så ska man säga skönkuk respektive skönmurra :d :d”

Pojken svarar såklart ingenting på det här, vad skulle han ens kunna svara? Då skickar flickan ännu detta: ”Nu blev du jävligt tyst din jävla fitta”.

Vem skriver såhär, till den som man är tillsammans med som man på riktigt borde tycka om?

Jag vill alltså påminna att dehär två var tillsammans, ett par. Flickan var en helt vanlig tonåring som inte tidigare haft med polisen att göra, hon var konfirmationsledare och hade en blogg där hon berättade om sina kompisar och visade upp vad hon har köpt för kläder, helt som alla andra. Nu har hon dömts för ett det grovaste brottet i svensk lag, ett brott som hon antagligen inte ens visste att existerade.

 

Då vill jag ju ställa frågan, hur kan det här hända? Hur kan en ungdomskärlek gå så fel? De borde ju ha tyckt om varandra och respekterat varandra, men deras förhållande blev ju bara helt fel. Då funderar man ju att skall man som förälder tillåta att ens barn är tillsammans och sover över hos varandra då de bara är 15 år? Skall de få vara ute så sent som de vill, skall de få vara så mycket tillsammans som de vill, skall de få förlova sig då de bara är 15 år? Hur skall man kunna hålla reda på om ett förhållande är sunt och hälsosamt, har man ens rätt att hålla reda på det då ens barn redan är 15 år? Har man rädd att kolla vad de gör med sina datorer och telefoner? Jag är ju livrädd att sedan när jag får barn så vill mitt barn redan som typ två åring ha en iPhone och sedan så är det inte mitt barn mera, det är telefonens barn för eftersom en iPhone har allt behöver barnet ju inte mera mej. Hur mycket har det inte på senaste tiden talats om att barn och ungdomar låser in sig på sitt rum och sitter framför datorn och gör vad de vill hela dagarna och helt tappar greppet om ett normalt, socialt liv.

 

Flickan förnekade hela rättegången sin skuld i fallet, och sa att hon inte menat allvar då hon uppmanat killen att mörda den andra tjejen. Hon sa att det hela var ”ett spel”, och hon trodde aldrig att killen skulle mörda den andra flickan påriktigt. Jaha. Detta skulle kanske ha fungerat om flickan uppmanat honom endast en gång, men hon gjorde detta faktiskt många gånger, på olika dagar och på olika stöllen. Borde man inte redan som 15-åring förstå att man helt enkelt inte kan säga vad som helst och räkna med att ingen tar åt sig av det man säger? Borde man inte som en 15 årig pojke förstå, att om någon upprepade gånger säger åt en att man skall mörda en annan människa, så skall man springa illa kvickt, så lång bort man kommer från denna människa. Det tycker jag i alla fall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0