SOFIES BLOGG

Det har hänt massor med små intressanta saker det här året som jag bara måste få dela mig med av. Inget stort har hänt, jag har till exempel inte gift mej eller amputerat några ben men som sagt små roliga grejer.

Året började lite annorlunda eftersom min älskade syster flyttade till Paris för ett år. Så jag och mina föräldrar bokade in en resa till Paris i slutet av februari, och det var jätte roligt att besöka min syster där. Hon bodde i en helt härlig lägenhet i en takvåning så taket i lägenheten sluttade. Det var super mysigt att sova i en taklägenhet i Paris, jag kände mig riktigt konstnärlig 8-). Vi var också uppe i Eiffeltornet det hör väl lite till då man besöker Paris, och så shoppade vi lite också.

En annan resa jag gjorde det här året var klassresan till New York. Det var också helt super, men väldigt intensivt. Vi steg upp tidigt varje dag och kom tillbaks till hotellrummet sent på kvällen. Vi bodde jätte centralt, helt bredvid Empire State Building som vi också var uppe i en kväll. Vi gjorde två studiebesök, ett till en incoming byrå och ett till hotellet Waldorf Astoria. Waldorf Astoria var jätte intressant. Vi åkte också en dag utanför New York till en Outlet Mall så där kunde man shoppa, men jag shoppade nog mera inne i centrum från Forever 21 och Macys. Jätte roligt hade jag med Stina när vi gick till Madame Tussauds för att vi skulle göra ett skolarbete om det. Skolarbetet brydde vi nog oss inte så mycket om tyvärr men vi hade desto roligare då vi fotade oss med alla världens kändisar. Sedan åkte hon och jag och åt en äkta amerikansk hamburgare på Times Square och sedan gick vi till Central Park. Dessutom flög vi med helt super nya Finnair plan där man kunde själv välja vilken film man såg på, man kunde också se på tv-program eller lyssna på musik eller spela spel. Det gjorde att flygresan kändes mycket kortare. Dessutom fyllde Finnairs rutt Helsinki – New York 40 år samma dag som vi åkte till New York vilket betydde att flygvärdinnorna var klädda i likadana kläder som flygvärdinnorna hade på 60-talet, och det var gratis skumvin hela vägen.

Jag gjorde en till resa, till Fuengirola i Spanien, värsta turisthålan i och för sig men både i Paris och New York sprang man omkring varje dag så nu var det skönt att äntligen bara vara en hel vecka och ligga i solen. Jag åkte alltså dit med världens bästa Malin, såhär gick det till när vi skulle boka resan:

Jag ringer till Malin.

Jag: Hej Malin de finns en resa imorgon till Spanien, en vecka för 185 euro skall vi fara?

Malin: Jooo vi far!!

Jag: Okej, jag bokar den då genast.

Så var det klart. Det är nog det mest spontana jag har gjort i hela mitt liv, men också en av de roligaste sakerna, och de billigaste. För 185 euro fick vi flyg fram och tillbaks, och hotell en vecka på stranden i nionde våningen med havsutsikt. På riktigt hade resan kostat 699 euro, så vi fick nog ganska stor rabatt måste jag säga. Det lönar sig att boka resa dagen före!

I Spanien solade vi mest, och simmade. En dag åkte vi till Gibraltar och det var roligt, vi såg till exempel dom härliga aporna. En kväll skulle vi gå till Fuengirolas zoo men vi tappade bort oss så vi gick hem igen, men en annan kväll tog vi kartan med oss och då hittade vi fram J. Flera resor blev det inte det här året.

Under 2009 blev jag väldigt kulturell. Jag har besökt Svenska Teatern sammanlagt sex och en halv gång under hösten. En gång var jag på Fork, fem gånger på Play Me och en halv gång då jag skulle gå som Alberts avec på Play Me efterfesten efter premiären. Jag var inte på premiären men skulle möta honom efter, men pausen hade dragit ut på tiden så jag satt över en timme på Svenska Teatern och väntade utanför scenen. Jag räknar det därför som en halv gång. Fork var helt super, jag älskar deras show men mest av allt deras mellan speakar, super roliga J Play Me är också bra men det har jag redan skrivit om tidigare. Och Play Me efterfesten var också bra, det är inte varje dag man skålar champagne med presidenten eller äter middag med han dendär ena från Scandinavian Hunks ;)

På sommaren hände en sak som jag hade velat vara med om en stor del av mitt liv: Britney Spears kom till Helsingfors. Det var helt härligt. Jag tror att jag hela konserten satt med munnen öppen och bara stirrade och kunde inte förstå att det faktiskt är Britney som står där framför mig.

Vappen var också en av de bästa på länge. Mamma och pappa hade sitt 50 års kalas då så vi firade tillsammans med alla mammas och pappas kompisar. Vår släkt från Sverige kom till festen, och alla personer som man växt upp med: grannar, kompisar, kompisarnas föräldrar, pappas kör, pappas bänd, alla var på plats. Min syster kom också hem till Paris så vi drog lite Adolfsson sisters show featuring några Emilies duktiga kompisar. Men roligt hade vi.

Jag har alltid varit intresserad av musik. Jag älskar att sjunga och spela piano, men nästan ännu mer älskar jag att bara lyssna på musik och följa med vad som händer. Och det som har hänt i år sa Perez Hilton på bästa sätt: ”För att klara sig i år har man varit tvungen att endera sjunga country eller vara en ’complete lunatic’”. Jag tycker att detta är en väldigt bra beskrivning av verkligheten; de som har klarat sig bäst i år i USA är artister som Taylor Swift, Gloriana, Miley Cyrus, Lady Gaga, Adam Lambert och Susan Boyle. Första hälften är mer eller mindre country, andra hälften är mer eller mindre lunatics. Jag tycker att Taylor Swift är jätte söt och vacker, och jag tycker till skillnad från Kanye west att hon nog förtjänade sin Best Female Video Award. Men jag har inte lyssnat så hemskt mycket på henne. Gloriana älskar jag. Jag har iår blivit en riktig feelgood- musik älskare, jag klarar inte av ledsam eller tyck-synd-om-mig musik mera det blir ju så jätte tjatigt liksom hallå är man lessen blir det ju inte bättre av att man lyssnar på musik där  man sjunger om hur man kommer att gråta ihjäl sig. Gloriana är två tjejer och två killar i typ min ålder, som skriver och lagar deras musik från början till slut själva. De brukar ha olika akustiska jam sessions där de bara sitter o chill-jammar sina egna låtar och jag kan bara säga en sak: Härligt. Jag lägger in ett Youtube-klipp i slutet. Miley Cyrus naaa, Lady Gaga gillar jag för att hon är super cool, men hennes musik tycker jag är överperfektproducerad och därför nästan lite äcklig. Annat var det före Lady Gaga tiderna, gå på Youtube och skriv Stefani Germanotta som hon påriktigt heter, till exempel låten Red and Blue är härlig. Adam Lambert vet väl typ alla att jag älskar, han har en så härlig självdistans, vilken jag tror att han fått av sin pappa som fungerar som satirisk poet och pappan har även skrivit ganska humoristiska och sarkastiska inlägg om sin son. På skämt sådär men ändå väldigt uppiggande och underhållande. Men jag är väl typ den enda personen i hela världen som inte gillar Susan Boyle? Alla verkar ju köpa hennes album, så hon säljer iaf helt super massor. Men jag skulle inte köpa hennes album fast jag skulle få betalt.

Och påriktigt vad är den här nya trenden att man i början på varje låt skall sjunga/skrika/säga vem som har producerat låten? Hallå finns det nånting töntigare? Det tog evigheter för mej att förstå att Lady Gaga säger RedOne i början på sin låt Just Dance; jag hade alltid hört att hon sjunger red wine och jag förstod inte varför hon måste säga rödvin i början på sin sång. Efter det har alla börjat med det. I vissa fall är det dock producenten som säger sitt namn själv, till exempel Danja håller på med det. Andra som till exempel då RedOne och Akon (Convict) låter artisterna sköta jobbet. Jag tycker bara att det blir jobbigt och pinsamt och man förstår genast att okej det är nån mainstream producer igen som har gjort det här. Riktigt jobbigt blir det då flera producenter gjort samma låt tillsammans och den stackars artisten sätter minst 30 sekunder i början på låten till att sjunga vem som producerat den dåliga låten. Gör man en dålig låt skall man i alla fall inte erkänna att det är man som har gjort den. Och hur roligt skulle det vara om till exempel the Rasmus i början på varje låt som de gör skulle sjunga the R-R-R-Rasmus? Eller om Mozart i början av sina operor skulle ha en operasångare att sjunga ut ”MOOOOOOOZAAAAAART” före det börjar. Inge vidare kul, och trovärdigheten sjunger till minus 20. Några exempel på detta lustiga trendfenomen: Paris Hilton – Turn it up (typ efter 13 sekunder säger hon Scott Storch, som för övrigt producerade hela hennes album så det är honom ni skall stämma för att Paris över huvudtaget fick spela in nånting) http://www.youtube.com/watch?v=RJK0wXEqJS0&feature=related , Nicole Scherzinger feat Brick and Lace – Puakenikeni http://www.youtube.com/watch?v=QsohcRtFwSY (efter 20 sekunder säger Akon sitt eget namn: Convict. Tydligen är Akon Akons artistnamn, medan Convict är Akons producentnamn. Väldigt konstnärligt av dej Akon, Convict eller vad du nu heter).

Från dessa länkar hör ni hur producenten JR Rotem lämnar sitt märke på sångerna, alla sånger börjar med hans stämpel och det låter bara för jävligt: http://www.youtube.com/watch?v=NAjoGUkFTfQ&feature=related http://www.youtube.com/watch?v=NAjoGUkFTfQ&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=z-PVifXwdhg På den sista länken kommer den först efter typ 12 sekunder, men det är ännu töntigare när låten redan har börjat och så kommer det nånting helt lustigt på. Och det är inte det enda utan hela början på låten är en enda salig röra av producenter hit o dit.

Jaa jag måste också berätta om nånting väldigt pinsamt som hände mej i år. Jag tyckte väldigt mycket om en kille, och denhär killen skulle komma första gången hem till mig. Så jag går emot honom till tågstationen, och vi kommer tillbaka till mitt hus. Han vet inte ännu vilken våning jag bor på, men jag frågar om han tycker att vi skall ta trapporna eller åka hiss. Han tycker att vi skall åka hiss, så vi går in i hissen. Men jaa jag var ju lite småkär och nervös och sådär, så trots att jag bor på fjärde våningen trycker jag på knappen med en sexa på, vilket betyder att vi såklart inte kommer att stanna på fjärde våningen utan vi åker upp ända till sjätte våningen. Men jag märker inte detta före den där digitala visaren visar att vi åker förbi fyran. Jag blir i panik men säger ingenting före vi är uppe för jag visste ju såklart inte vad jag skulle säga. Så när vi kommer ut ur hissen så stannar jag och så står vi där tysta och stackars killen undrar nog säkert varför jag inte går nånstans. Så säger då jag nånting i stil med ”Jaha, nu är vi här men jag bor inte på denhär våningen, jag bor två våningar ner. Ojdå.” Och så börjar jag gå ner för trapporna. Jag kommer inte ihåg vad killen sa, eller om han alls sa någonting, för jag var nog lite panikslagen. Han måste ha trott att jag var en total idiot, men tro det eller inte så kom han faktiskt en gång till till mej ännu. Då sade han ”Vi tar hiss men denhär gången trycker jag på knappen.” Sedan totaldissade han mej nog ändå till slut, vilket jag inte är så förvånad över eftersom det säkert är ganska skrämmande att dejta någon som inte ens kan hålla reda på var den själv bor. Men jag lärde mig att:

1. Kom alltid, vilken situation du än befinner dig i, ihåg på vilken våning du bor.

2. Tryck i hissen på den knappen vars siffra motsvarar våningen du bor på.

3. Åk inte hiss om du känner dig det minsta osäker på vilken våning du bor på. Detta skapar bara förvirrning hos   både dig och din/dina medpassagerare.

4. Undvik att åka hiss då du är småkär.

Jag har i alla fall haft ett bra år, har sett mycket av världen och upplevt många roliga saker. Mycket bra ny musik har jag upptäckt och om jag jämför vad jag hade i min MP3-spelare för ett år sedan mot vad jag har nu så har det nog ändrats men blivit mycket gladare och mera ”riktig” musik som min pappa kallar det 8-). Under nästa år ser jag fram emot nya album av tex Katherine McPhee och Michelle Bransch, plus såklart en helt ny säsong av American Idol. Dessutom tycker jag att alla som vill skall komma och jamma med mig och min syster på kvällarna för vi (jag) har bestämt att det snart skall bli Adolfsson Sister Show på Sjötorp arenan på Kråkö så vi tar all hjälp vi kan få så länge alla har roligt. Jag tänker nu avsluta det här inte alltför intressanta inlägget med jaa kanske en av de om inte bösta så åtminstone lyckligaste låtarna från 2009. Jag har valt denna för att A. Låten i sig är så harmlös och söt, B. Killen som spelar gitarr i mössan är så harmlös och söt (antagligen doftar han gott också), C. De verkar ha så roligt tillsammans, och det är just sånhänt jag älskar: att sitta ute en sommarkväll med gitarrer och några kompisar och bara sjunga och spela, D. De har skrivit sången själv och skriker inte ut sitt bandnamn då låten börjar (okej de typ gör de men detta kallar jag att oresentera sig själv för publiken och inte att skrika ut sitt coola producentnamn. Och obs de gör det före de börjar spela).

Gloriana – Wild at Heart.