Väx upp.
Jag var på en fest på fredagen. En helt okej fest, men det som hände där var tycker jag riktigt överdrivet. De flesta gästerna var som jag cirka 22-23 år gamla, men det kändes som om medelåldern skulle vara typ 14. Man behöver liksom inte dricka sig så full att man slocknar, man behöver inte ringa till sin ex-flickvän som det har varit slut med länge och snyfta att man är så full och inte vet hur man ska komma hem, man behöver inte stalka sina ex, man behöver inte dricka sig så jävla full på sin egen fest och stå och gråta så att alla ska komma och krama om en och säga hur härlig du är för att sen bli full-hemskickad med taxi och nästa dag skriva på Facebook hur super fest det var igår. Man behöver inte heller bli hysterisk bara för att ens ex-kille som var tillsammans med för 456 år sedan råkar visa sig på samma fest. Påriktigt. Jag bara satt där, tittade mig omkring, suckade och tänkte fan vad jag har blivit gammal. Sen gick jag hem.
Inspiration
Nu ska jag gå ut och sola. Det är kanske bland de sista dagarna man kan sola idag. Imorgon blir det fest, jag kommer inte att klä ut mig till Adam Lambert men min outfit kommer att vara inspired by Adam Lambert haha.
Jobb
Har idag igen varit på jobbet. Som tur har det blivit lite mera att göra, då går dagarna snabbare. Ser dock ändå fram emot att sluta jobba nästa veckas fredag, sen är det äntligen lite sommarlov före höstens kurser börjar igen. Hoppeligen kommer jag att kunna läsa kurser i en annan skola, på det sättet träffar man nya människor och lär sig nya sätt att arbeta på. Kommer att sakna min jobbplats, men måste försöka hitta en ny. Nu är jag så trött fast klockan bara är 9, att jag måste gå och sova så att jag orkar stiga upp lite efter 6 imorgon. Sov gott.
PS Är det bara jag som börjar bli trött på denhär eländiga värmen? Jag längtar till hösten då det blir kyligare på dagarna, och speciellt mysiga höststormskvällar då man hör hur det blåser och regnarmen man sitter inne och myser med en kopp kakao och en bra film.
Första snön för två år sedan.
Städa ut gamla saker
Jag var på veckoslutet och sålde kläder på en loppis. Det är den skönaste känslan att komma hem därifrån, utan en massa onödiga kläder som har skräpat ner mitt liv i flera år. Jag fick en sån kick av det att jag kommer att boka bord igen för att sälja bort mera kläder. Jag har köpt så mycket onödigt i mitt liv, och det bara spökar i mitt liv om jag inte blir av med det. Det lustigaste är att jag inte ens fick någon lust att köpa nya kläder. Jag har såna kläder som jag för tillfället är nöjd med, och kommer att shoppa först när jag verkligen behöver något. Jag läste en artikel om hur man kan göra när man behöver få ordning på livet, och jag har försökt göra det: Jag har städat min lägenhet, kastat bort massor av onödiga saker, sålt massor av gamla kläder, förtjänat pengar som jag satt bort på mitt sparkonto.. Det känns som att jag börjar få ordning på tillvaron här. Märkligt nog känns det som att jag har insett att saker är inte allt, kläder som jag trott att jag aldrig har kunnat kasta bort har jag helt kallt sålt och inte saknat en sekund. Det stämmer nog som min mamma har sagt; ett kaotiskt hem återspeglar ett kaotiskt liv. Klädhögar, damm högar, smuts som blivit på golvet för att man har inte orkat städa på länge... Har man ett rent och städigt hem har man också större chanser att få ordning på sitt liv.
Någonstans måste man börja.
Jag kan själv påverka hur jag mår, och i vilka banor mina tankar rör sig. Jag tänker ta en ny start denhär hösten och göra saker som jag vill, för att jag vill det. Jag vill försöka få ordning på mitt liv som jag känner att av någon orsak fallit i små smutsiga bitar. Tar inte jag mig själv i kragen gör ingen annan det heller.
Platsen där jag trivs bäst. Hemma.
